Arbetet inskickat å grubblerier...
Idag har vi suttit i skolan och knopat i hop arbetet som vi skrivit i vår studiegrupp.
Arbetet handlar om hur man kan utgå från en barnbok, i vårat fall Petsson och Findus tältar, hur man kan arbeta med skriv- och läsinlärnig samt hur man kan arbeta med matematik.
Arbetet blev 14 sidor och innehållet känner jag är helt okej. Det har varit mycket slit, tjöt och en hel del konflikter i gruppen men nu som sagt är det hela inskickat! Så nu är de bara redovisningen kvar.
Det är fan inte lätt att enas när man är sex personer som har var sin stark vilja.
Jag satt och skrev nästan hela tiden idag, men sedan tröttnade jag då jag fick ett dampanfall så då ställde jag mig och målade på tavlan istället och lät någon annan skriva. Jag var fortfarande med på att hjälpa till att formulera texten som de skrev.
Så här såg tavlan ut efter en liten stund:
Snyggt va?
Det va en snubbe som knackade på vårt grupprum och stack in huvudet och sa: Vad fina bild ni ritat på tavla...
Helt seriöst, men knackar väl inte på för att säga en sån sak när vi sitter och pluggar med stängd dörr??
Men men, kändes knepigt i alla fall!
När jag kom hem gick jag ut med Akhela, de va gött att komma ut och rensa skallen lite.
Har tänkt mycket det senaste på en person som kom mig väldigt nära och de känns som de är så mycket som
jag skulle vilja säga till honom... men samtidigt ändå inte.. varför ska han få vet vad jag går runt och tänker på om honom??? Nä så de får nog vara. Grejjen är den att jag inte ens sett honom sedan vi slutade ses. Lite de jag är rädd för oxå...vet inte alls hur jag kommer att reagera den dagen jag möter honom. Kanske de inte känns något, kanske man ställer sig och börjar storböla? inte vet jag..jobbigt är de i alla fall!
Saknar de vi delade..men ändå vill jag inte få de av honom igen i all rädsla för att de skulle bli fel igen.
Men visst saknar jag honom...
Men det är bara att acceptera att vi alla gör våra val och det är inte alltid de kan sluta med att alla blir glada och nöjda.
Snackade med ett ex i telefonen härom natten som inte har de så lätt.
Känns splittrat ibland hur man ska kunna stötta någon som man egentligen inte vill komma för nära igen, men ändå så vill man inte lämna nån i sticket när livet är skit!
Är väl rädd att man ska bli för involderad och kanske komma för nära och falla tillbaka i gamal mönster som tagit mig flera år att komma ur. Men jag är ju inte den som är känd för att svika vänner runt om utan tvärt om,
jag vill finnas till och hjälpa så gott jag kan! Alla förtjänar vi att må bra!
Alla är vi människor och visst, vissa har varit mindre bra en del i sitt liv, men alla borde ju få en
chans att bli en bättre männska och inte minst vi runt om måste ju ge dem chansen att få visa att man
har förändrats! Jag har då i alla fall inte varit guds bästa barn, men ändå har jag ändrats och blivit accepterad och andra har insett att man inte är som man var förr.
Jag vet inte vad jag vill få sagt med allt detta... men de va vad jag hade i hövvet ikväll bland annat.
Pratade nyss med min älskade mor och hon har verkligen grejjat för att de ska bli bra på lördag då jag ska ha hem några vänner på middag. Jag hoppas verkligen att vi får bra väder så de blir en sväng ut på havet samt att vi kan sitta ute på gräsmattan och mysa lite tillsammans!
Pöss hajjjjjjjjjjjjj
♥
Arbetet handlar om hur man kan utgå från en barnbok, i vårat fall Petsson och Findus tältar, hur man kan arbeta med skriv- och läsinlärnig samt hur man kan arbeta med matematik.
Arbetet blev 14 sidor och innehållet känner jag är helt okej. Det har varit mycket slit, tjöt och en hel del konflikter i gruppen men nu som sagt är det hela inskickat! Så nu är de bara redovisningen kvar.
Det är fan inte lätt att enas när man är sex personer som har var sin stark vilja.
Jag satt och skrev nästan hela tiden idag, men sedan tröttnade jag då jag fick ett dampanfall så då ställde jag mig och målade på tavlan istället och lät någon annan skriva. Jag var fortfarande med på att hjälpa till att formulera texten som de skrev.
Så här såg tavlan ut efter en liten stund:
Snyggt va?
Det va en snubbe som knackade på vårt grupprum och stack in huvudet och sa: Vad fina bild ni ritat på tavla...
Helt seriöst, men knackar väl inte på för att säga en sån sak när vi sitter och pluggar med stängd dörr??
Men men, kändes knepigt i alla fall!
När jag kom hem gick jag ut med Akhela, de va gött att komma ut och rensa skallen lite.
Har tänkt mycket det senaste på en person som kom mig väldigt nära och de känns som de är så mycket som
jag skulle vilja säga till honom... men samtidigt ändå inte.. varför ska han få vet vad jag går runt och tänker på om honom??? Nä så de får nog vara. Grejjen är den att jag inte ens sett honom sedan vi slutade ses. Lite de jag är rädd för oxå...vet inte alls hur jag kommer att reagera den dagen jag möter honom. Kanske de inte känns något, kanske man ställer sig och börjar storböla? inte vet jag..jobbigt är de i alla fall!
Saknar de vi delade..men ändå vill jag inte få de av honom igen i all rädsla för att de skulle bli fel igen.
Men visst saknar jag honom...
Men det är bara att acceptera att vi alla gör våra val och det är inte alltid de kan sluta med att alla blir glada och nöjda.
Snackade med ett ex i telefonen härom natten som inte har de så lätt.
Känns splittrat ibland hur man ska kunna stötta någon som man egentligen inte vill komma för nära igen, men ändå så vill man inte lämna nån i sticket när livet är skit!
Är väl rädd att man ska bli för involderad och kanske komma för nära och falla tillbaka i gamal mönster som tagit mig flera år att komma ur. Men jag är ju inte den som är känd för att svika vänner runt om utan tvärt om,
jag vill finnas till och hjälpa så gott jag kan! Alla förtjänar vi att må bra!
Alla är vi människor och visst, vissa har varit mindre bra en del i sitt liv, men alla borde ju få en
chans att bli en bättre männska och inte minst vi runt om måste ju ge dem chansen att få visa att man
har förändrats! Jag har då i alla fall inte varit guds bästa barn, men ändå har jag ändrats och blivit accepterad och andra har insett att man inte är som man var förr.
Jag vet inte vad jag vill få sagt med allt detta... men de va vad jag hade i hövvet ikväll bland annat.
Pratade nyss med min älskade mor och hon har verkligen grejjat för att de ska bli bra på lördag då jag ska ha hem några vänner på middag. Jag hoppas verkligen att vi får bra väder så de blir en sväng ut på havet samt att vi kan sitta ute på gräsmattan och mysa lite tillsammans!
Pöss hajjjjjjjjjjjjj
♥
Kommentarer
Trackback
