.

I går kväll kom Kallekalle ner hit, och skulle sova här tills idag. Han hade med sig hosttabletter till mig, och det var kalasbra för de fungerade bra! hostan försvann inte helt, men blev märkbart mindre.
För att vara snäll så sov jag på soffa å han i sängen, för visst hosta ja mycket i natt även fast de inte var lika mycket som natten till igår.

När jag vaknade kände jag mig tjock i halsen. Å när jag gått upp väste de bara från luftrören å ja hostade så jag spydde.
Han knappt andas emellan mina hostaatacker. Blev skrajj å ringde till sjukvårdsupplysningen och jag behövede inte ens förklara klart vad problemet var innan hon sa, åk in.

Så då åkte jag till Axess akuten på södra allegatan 6. När jag kom in så tittade alla typ på mig för jag hosta så tårarna rann och så chipade jag efter andan. Kom in direkt och fick hjälp. Det är service det, men iof inte kan man ju låta nån sitta å inte kunna andas ...

Doktorn kom in och lyssnade på min när jag andades å sa: Oj oj de här låter inte bra, jag är förvånad över att du är så lugn med tanke på hur täta dina luftvägar är. Jag sa inte så mycket utan koncentrerade mig hela tiden på att jag INTE ville hosat.  Han lovade i alla falla att jag snart skulle bli bra.

Skönt hur som helst att jag fick komma in så snabbt. Fick först dricka kortison å sen blev det till att inhalera ventoline via en sån här.



Asså man blir ju så skakis i hela kroppen man skakar till och med i ansiktet. Kände att mitt hjärta började betee sig jäkligt konstigt så jag plingade på den röda knappen å sa att jag tror mitt hjärta håller på att lägga av... å då log sjuksköterskan bara å sa, de är bara lite hjärtklappning, de är ingen fara. Det är helt normalt.
De va ju skönt att höra, jag är som en 3 åring när jag är på sjukhus å sånt, så livrädd för allt å alla, men sure, man kan itne vara tuff jämt., alla har vi våra svagheter.

Direkt när ventlinet va slut skulle jag gå till labb, å med skakiga ben gick jag dit. Kände mig rätt yr oxå.
Konstigt nog kände jag inte alls någon förbättring i luftrören, det väste fortfarande lika mycket men hostan var i alla fall borta. så jag fick luft i alla fall!!




Jag förklarade för damen som skulle ta blodprovet att jag va väldigt nålrädd men skulle verkligen försöka ligga stilla.
Allt gick jätte bra och hon var så försiktig och snäll. Inte stressad för fem öre.
Å vet ni va??  Jag fick ett klistermärke!! haha det växer jag aldrig ifrån!

På bara några minuter var mina tester klara och jag fick snart träffa läkaren igen.
Han var så himla goe, en gubbe va det hehe
Han konstaterade att det var ett rejält astmaanfall jag kom in med, och han antog att det var nån infektion i kroppen å att de satt sig i mina luftrvägar vilket ledde till min jobbiga hosta och andningsproblemen.
Han var dock inte nöjd med att jag fortfarande var jäkligt tät i luft rören trots att jag fått både kortison å ventoline.
Så han sa att han inte gillade att behöva skicka hem mig när jag fakriskt inte hade blivit bra, som han lovade första samtalet vi hade, men om de inte har gått över innan kl 14 ska jag åka in igen för ytterligare en dos med medicin!

Åkte till Apoteket och hämtade ut mina mediciner som bara kostade mig 1000:-
men tur får man väl ändå säga att de finns!


å nu ska ja försöka vila, är heeeeeeeeeeeeeeeelt slut

hoppas verkligen att jag slipper åka in en gång till...