Tjaa



hoppas alla haft en bra midsommar!
Det hade ialla fall jag!


I morse vaknade jag inte förrän klockan 9.30 gött va det!
Ligger i sängen och drar mig än, fast jag har varit ute med Akhela i pyamasen hehe det funkar hemma på ön.
Värre är det i stan, där har jag bara varit ute med henne någon enstaka gång när de varit mörkt, med pyamasbrallorna på!

Idag har jag INGA planer..asså jag tror inte ni förstår hur gött det är att ha det så som jag har det... att inte planera, utan man känner efter dag för dag, vad man vill göra!
Att jag skulle gå till Nina och Magnus igår bestämdes kvällen innan, så de var inget som var planerat långt i förväg.
Tycker det är skönt att folk respekterar att jag är som jag är, och inte gillar att behöva boka upp mig hit och dit som sedan kan leda till att jag inte alls känner föra att göra det när dagen man bokat upp sig på väl kommer.
Vet att det inte passar in i allas liv att ha en väns som mig som man aldrig riktigt vet, men antingen gillar man det, eller inte.

Jag tycker faktiskt det är bättre att INTE planera in något eller att lova bort sig, för att sedan behöva banga.
Det är bättre att vara öppen och ärlig och istället bara säga, jag vet inte hur jag känner mig den dagen men ska helt klart fundera på saken. För hur roligt är det att gå bort till någon när man verkligen inte är på humör?
Sitta och le och ha en falskfasad påklistrad, det är inte riktigt min grejj.

Är helt ärligt lite sugen på att åka ner till stan idag och dega, det är så jag känner just nu.
Vila upp sig lite och sedan se vad som händer framåt kvällen.

Känns lite konstigt att min kärlek är ute på Tjörn nu och firar midsommar utan att vi kommer att ses.

Helt ärligt vill jag bara ge upp nu, orkar inte mer.
Men samtidigt är jag inte den som annars bara ger upp...jag kämpar alltid in i det sista.
Känns som vår relation håller på att bli så långdragig utan att det händer något så man tappar gnistan om hopp stundsvis..
Allt känns så hopplöst bara..
Är det dax att gå vidare? mitt hjärta säger NEJ, men min kropp och hjärna säger JA!
Det känns som jag är fri som en fågel, men ändå inburad.
Jag är ju fri och KAN göra precis vad jag vill, men ändå känns det som om jag är låst.
Ska man dissa de "tåg "som passerar som man annars hade hoppat på direkt för att utforska??!!
Allt handlar inte om honom. Jag, slåss mycket med mig själv om vad jag vill, kan och borde göra utan att få ångest för det. Önskar ibland att min moral inte var så hög, och att den inte plågade mig så mycket som den faktistk gör.

Nu ska jag käka frulle.

HA EN FANTASTISKT BRA DAG!!!

MÅNGA KRAMAR FRÅN MIG OCH AKHELA!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0