.

Jag vet inte alls hur jag ska formulera mig nu utan att det låter fel...
Men jag har valt att gå vidare nu...

Tänker träffa andra och inte vara låst till "honom" längre...
Tänker givetvis inte kasta mig i första bästa famn eller desperat ragga, men jag måste gå vidare.
Jag pallar inte av att försumma mitt liv på någon som inte kan bestämma sig.
Visst mitt hjärta vill bara ha denne person men eftersom det inte verkar hända något så
väljer jag att sakta men säkert börja gå vidare.
Jag älskar honom...men vad ska jag göra? Tvinga honom?
Även om han sagt de tre orden till mig så känner jag att jag inte blivit tillräckligt
övertygad om att det är värt att vänta, för jag mår så sjukt dåligt över hela situationen.
Vill bara skrika och slå på något och bli fri från allt tugnt som tynger mig men kan inte.
Det sitter fast inombords.
Mitt hjärta är ärrat och ihoplappat och jag ORKAR inte få det krossat EN ENDASTE GÅNG TILL för då tror jag att jag dör av smärtan. Så därför börjar jag att gå vidare innan smällen kommer i mitt ansikte!

Hur svårt kan det vara att träffa en kille som är normal? Som inte redan är satt i en komplicerad situtation`?!
Kan jag någon gång i mitt liv få de lite enkelt för mig i kärleken?

Kan hålla med om att jag KANSKE borde snacka med honom innan jag skriver det jag skriver här, men
det är ju lätt när man inte "kan" ringa när som helst.
Så förlåt älskling ifall du läser detta innan jag snackat med dig.

Jag är inte arg på honom eller något sånt, jag tycker jäkligt synd om honom däremot.
Det är en svår situation vi sitter i men han måste bestämma sig SNART!