.

Dag nummer 2 har passerat på jobbet och de va väldans vad tiden går fort! Fatta, snart är de ju JUL! haha
hata mig om ni vill, men de e ju de!

Igår funderade jag lite... eller ganska mycket, med tanke på att jag inte somna förrän efter 03..


På somrarna finns de folk som går omkring i bikini i t ex affärer, ute på cykelbanor för de är på promenad mm..
Vad är egentligen den STORA SKILLNADEN på bikini och underkläder? Om man skulle klampa in på Ica i trosor och bh å ett par dojjor tror jag nog att man hade blivit uttittad, utskälld och utslängd!
Vad är de som skiljer bikinin å underkläder? Tyget'? Ja menar de behöver ju inte vara underkläder i spets!

Man visar sig i bikini hela sommaren på stranden inför en jävla massa folk, men man kan inte ens slänga av sig sitt linne inne i en affär för att prova ett annat linne då man blir stående i några sekunder med bara bh på  överkroppen,  mitt i butiken utan att de skulle väcka en felaktig uppmärksamhet bland övriga kunder å personal. De enda som skulle va nöjda med det, de skulle väl vara killar som älskar att se tjejjer i bh, alternativt, de tjejjer som gillar att titta på andra tjejjer.

Vet inte varför jag låg å hade såna problem med denna tanke igår. Själv hade jag inte velat gå in på ica i vare sig bikini eller underkläder... men ja kan fortfarande inte riktigt förstå den stora skillnaden.

Ni som känner mig, vet att jag är inge bra på att vare sig skyla mig eller hålla på att anstränga mig för att ingen ska kunna se något vid tillexempel en situation när man är hemma, har folk där, men ska byta tröja eller linne. Är de nån ide att göra en så stor sak av själva klädbytet? de e la bara att slänga av sig tröjjan å på med den nya?

Men de är roligt att iakta folk som byter om på stranden. Det värsta som kan hända är ju ändå att tappa handuken! haha
En del människor verkar väldigt stressade över sina ombyten och de kan få mig att skratta högt! Speciellt när de misslyckas haha! Vem bryr sig? inte jag i alla fall.


En annan sak ja låg och tänkte på igår var att jag fick en "aha-upplevelse" i lördags...

Något som jag trodde va något som jag saknat så innerligt, visade sig inte alls vara så. Ibland är de viktigt att lyssna på kroppen å dess signaler...å INTE gå efter de man tänker å tror sig vilja.

En kär vän till mig sa i somras till mig att man ska gå efter vad "hjärtat vill, INTE vad hjärnan vill", å de låter ju jävligt självklart, men de är fan inte alltid så lätt att veta vilket utav dem som avgör ens handlanden i olika situationer.

Från att ha känt i hjärtat att de va detta ja ville ha, så hade allt förändrats på en månad. Givetvis finns de flera anledningar som avgjort och styrt känslorna åt ett annat håll, men jag har nog varit för blind och uppe i alla tankar om hur bra de hade kunnat bli om vi bara försökte en sista gång. Det går inte alltid att hitta tillräckligt bra bortförklaringar till sig själv varför någon sårat en, så man kan tro på dem själv. En del saker vill man bara inte ha efter att man kommit förnära situationer man ogillar starkt.

Känns lite lustigt att de skulle behöva gå så långt för att själv känna av och inse att detta är inte vad jag vill ha.