.

 

Du tog mina känslor + hjärta i din hand.

Du kramade sönder allt

å kvar låg en liten hög med sand.

 

Jag räckte aldrig till för dig.

Eftersom jag inte dög, bad jag dig gå din väg.

Förstår inte varför du inte släppte taget om mig.

 

Jag vill inte bli någon annan för att passa in.

Du gillade mig inte tillräckligt för den jag var.

så det var inte menat att jag skulle bli din.

 

Att hålla på fram och tillbaka

det var inte min grej.

Det skulle bara fler problem framöver orsaka.

 

För bakom allt jag sa och gjorde med dig

så visste du så väl

att det låg känslor som kändes inom mig.

 

Även om du sa samma sak

så visste du lika väl som jag

att det var bara jag som var ärlig och rak.

 

släpp taget och låt mig gå.

Tror vi klarar oss bäst

utan oss två!

 

Har ikväll gått igenom massa gamla dikter jag skrivit genom åren.

Å fann denna som jag helt hade glömt av.

Men när jag läste den mindes jag såväl hur jag kände JUST DÅ,

när jag skrev den.

Livet har då varit en beg-och-dal-bana på gott och ont ;-)