.

Idag när jag satt och åt frulle med barnen på jobbet
såg vi plötsligt en lös collie komma springandes.
Först tänkte ja, " fan va långt före husse eller matten den hunden springer"...
Det är ju rätt mkt bilar som kör där oxå liksom..
men efter en liten stunds inväntan på att skymta någon ägare flög ja upp från bordet å sa:
BARNEN MOT ENTREN, JAG MÅSTE FÅ TAG PÅ HUNDEN NUUUUUUU!!
Vi rusade till ytterdörren där ja bad barnen vänta och själv hoppade jag i några
parkerade dojjor som stod där och for ut.
Först när jag gick mot hunden så ville den inte alls komma å hälsa.
Försökte locka å låta snäll ...men nä då...
de va först när ja tog i och lät arg å sa KOM HIT MED DIG!!
Då kom han lätt skamset till mig.

Fick tag i honom och gick sedan bort till min bil där ja
släppte in honom.



Sen ringde jag polisen.
Dom ville inte ta emot någon hund för de hade dom slutat med.
Jaha tänkte ja, vad ska ja då göra?

1.Ja de du kan göra är att anntingen släppa lös den igen...

2.ringa djurambulansen så får dom komma å hämta den
å ta hand om honom i hopp om att ägaren ringer.

3. Ha kvar den i din bil och invänta ett samtal från dom att ägaren anmält sin hund försvunnen.

4. Åka till en veterinär och scanna hunden ifall den är chippad.
Men du får själv stå för den kostnaden om inte de vill hjälpa dig gratis.

Jag valde så klart alternativ nummer 3!
Vem i helvete skulle välja att släppa lös den igen bland alla bilar?
Idiotiskt!

Det dröjde inte alls länge innan polisen ringde tillbaka och sa att
ägaren ringt dem.
Fick hennes nummer så ja kunde ringa henne
och sen kom hon och hämtade sin Josef, tror jag han hette!

Det kändes så jäkla skönt att han kom hem  till sin ägare igen!!
Usch skulle aldrig förlåta mig själv om ja hade skitit i den lösa hunden å sedan
sett en hög köttfärs på vägen... inte okej.

Denna fina vovve var ju inga problem att gå ut och ta...
värre var de ju för två somrar sedan då de var en lös kamphund som sprang runt jobbet.
Tveklöst satte jag mig i bilen och körde för att försöka hitta vovven
och hann väl inte riktigt förstå vad det var för hund jag letade efter förrän jag såg den.

Asså ja måste erkänna att ja va  rätt skraj när jag skulle gå fram å försöka ta tag
i halsbandet.



Den såg inte så snäll ut, tycker jag och även om jag har en kamphund själv
så är ja inte så tuff när jag möter andras sånna hundar.
Jag har stor respekt för de där.
Att vovven stod på min klänning som låg i baksätet var inte heller något jag
vågade böka med. Den gick ju att tvätta ;-)
fjomig man är, men va fan...
vill inte leka Cesar direkt med en okänd hund!

Men fick med den in i bilen å sen blev den körd till polisen i frölunda.
Fick senare på dagen veta att husse kommit och hämtat den.
Så de var ännu en lycklig hund som fick komma hem igen =)

Så idag klappar jag mig själv på axeln för att
jag gjort två stycken glada, matte och vovven =)

Funderar på om man kanske skulle börja blogga lite oftare ;-)

Ha de gött pusshajjj!