.

Min helg har varit väldigt bra får jag lova att säga. Jag har inte gjort så mkt.

I lördags förmiddag ringde Ullis och ville träna, jag hade nyss vaknat men sa ja! Jag hade 35 min på mig från att vi lagt på tills ja skulle infinna mig i spinningsalen på gymet. Jag tänkte inte riktigt klart eftersom jag bara drog på mig träningskläderna och drog...
En kvart in i spinningpasset som visade sig vara 1 timmes pass med endast uppförsbackar kände ja att ja inte hade energi...¨å varför hade inte Nora Eriksson de då? Jo för smarthövvet i egen hög person inte hade käkat nån frukost!!! BRA DÄR! Trodde ja skulle få avbryta spinningpasset för att sticka till toan för att spy, men enveten som man är körde ja på! Jag tog mig igenom passet, men sen vart ja helt slut. Åkte hem och åt som en häst sen deckade jag av utmattning. Hela dagen gick åt att återhämta sig efter de dumma misstaget! Ska inte göra om det faktiskt.

Igår kväll var jag dock på bio med Joel och kollade på Änglagård -Tredje gången gilt!



Fasen vad jag skrattade!! Den går ju inte att jämföra med de andra två filmerna men den var helt klart kul!!

Tanken slog mig när jag kom hem och la mig för att som vanligt grubbla innan ja somnade...över hur just de folket i "byn"  i änglagård, är mot Fanny... Alla snackar skit bakom hennes rygg men när de väl står öga mot öga med henne är alla jättetrevliga och säger inte alls allt de som de laddat för att säga.
Men så fort hon försvunnit så går telefonerna varma/trampar som idioter på sina cyklar för att nå fram för att skvallra om vad de tycker och tänker om henne och det hon gör.

Det är ju faktsikt jäkligt lätt att tycka en massa saker å dela med sig av det till nära å kära istället för att ta upp det med den som de faktiskt berör. Jag vet att det inte alltid är så lätt, men de är väl egentligen den enda vägen för att kunna göra något åt det?! Jag hoppas verkligen inte jag har någon i min närhet som beter sig så mot mig.
Tycker man nåt om mig, eller saker ja säger eller gör, skulle jag verkligen uppskatta å höra det!
Det är ju genom att bli medveten om sina fel å brister som man har en chans att bli en än bättre människa!
Å även om jag själv tycker att jag är en fantastiskt bra människa så hag ju även JAG fel och brister å de är jag SÅ  MEDVETEN OM!

Några brister å fel ja har är:

• Jag rapar ofta högt och ljudligt
• Jag käkar hels med sked jämt, å alltid, vilket får min mamma att gå i taket! Det är ett fel! Det finns 2 bestick till att använda!
• Jag är en god lyssnare, men tar ibland på mig andras problem lite för mycket.
• Jag är usel på att tänka på mig själv före andra.
• Jag är dålig på att säga nej, vilket många har utnyttjat genom åren...men nu är ja bättre på de i alla fall.
• Jag är ofta klumpig i mina ordval när någon ber mig om ett ärligt svar.
• Jag kan vara snabb på att dömma folk innan ja ens har gett dem en chans att bevisa vilka de är.
• Jag kan vara fruktansvärt tyken och otrevlig, när jag inte "gillar läget".
• Jag har svårt att "dra igen" när man verkligen borde hålla käft.
  OSV...

Genom att få negativ kritik, har man chansen att bli till det bättre.
När jag skrivit någon ny låt brukar jag alltid be några vänner lyssna och jag säger alltid att jag inte vill höra hur bra det är, utan vad jag kan göra bättre! Genom att få kritik kan ja välja att ta till mig det, eller att skita i det. Men ofta är man blind för det man ådstakommit å ser många gånger på en sak från ett enda håll. Därför 'är de så bra att fråga andra som kanske uppfattar min musik/text på ett annat sätt.

Jag tycker själv att jag är rätt bra på att vara ärlig, ibland lite klumpigt ärlig dock...! 
Haha som sist när jag var ute och lunchade med Frugan, då hon visade upp sina nya jeans i en pirruett å frågade va ja tyckte om dem... -Hm nja, asså de sitter assnyggt, men tvätten på dem gillar ja inte alls faktiskt. Hennes leende försvann ganska snabbt, men hon blev inte bitter. Hon vet sedan innan, att frågar man mig, får man ett rakt och ärligt svar! =) Å ja kan tycka att de vore förjävla trälit om alla tyckte samma! Då hade de ju inte varit kul!

Det svåraste är dock att berätta en sanning för någon som inte frågat efter den.

Så jäkla många gånger som jag själv bitit mig i läppen för att ladda inför att säga något till någon som jag stört mig på eller velat prata om. Det är skitsvårt ibland och aslätt andra gånger! Med en del personer tvekar man inte en sekund för att ifråga sätta eller konfrontera. Å med en del känns det jättesvårt och man är rädd samtidigt som man är tuff inombords, men tuffheten är inte alltid med, när det väl gäller utan istället för att vara rak och tuff å säga de man tänk så blir man liten och "bara undrar" varför de e som de e..å läget är gjort för att bli överkörd.

Intressant ämne kan ja tycka hur man tar i tu med andras egenheter, fel å brister, missförstånd, problem mm...för vem har rätt att dömma en annan? Det som är fel för mig kanske inte är fel för någon annan!