Ömma punkter...




I morse brast de för mig...
de gör de för mig ibland.
Tro de eller ej,
för er som ALLTID tycker jag är så käck å glad jämt.
Ja visst är ja väl de oftast,
men även jag kan gråta.

Jag är ju en känslomänniska.
Jag skriker å gapar när ja är arg,
jag gråter ut när jag är ledsen,
jag skrattar högt och brutalt när jag är glad...

Ibland krävs de så lite för att de ska brista för mig.
Man har sina ömma punkter.
Och bakom en del sånna gömmer sig känslomässiga minnen,
minnen som satt sina spår i ens själ, som aldrig försvinner.


Jag är jag!
Det är den person jag helst vill vara!
Å de är den person jag är bäst på att vara!
Jag skrattar, skriker jag gråter,
jag lever, älskar, njuter,
men minnen kommer åter.

************




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0