.

 

 

Tänk när jag hade Akhela, då älskade jag att bara vara hemma och inte göra något, och det kändes så skönt

att inte ha massa att göra. Men nu när hon inte finns här längre blir allt supertråkigt och jättetomt.

Jag vet inte varför men jag blir stressad och rastlös av att det är för tomt.

 

Jag tog mig i alla fall till tvättstugan och bokade en tid. När jag skulle gå in i min lägenhet igen ringde jag på hos grannen, men hon var inte hemma. Jag har inte vare sig pratat eller träffat henne sen den 20:de då jag berättade att Akhela inte fanns mer.

 

Pratade med min goa vän Emma och hon ville åka till Danmark över dagen, i morgon, och jag sa bara

 

Underbart kände jag att de "hände nåt" och att jag får  ännu en dag ihjälslagen!

 

Gick in och gjorde mig lite mat, och när jag satt och åt ringde grannen. Hon hade bakat och ville bjuda på fika.

Jag hann knappt komma innanför dörren hos henne innan tårarna rann ner för kinderna.

Det gjorde mig ledsen oxå.

Usch...

 

 

Man förstår inte hur man kan ha så starka band till en hund, Om man inte varit själv som mig och hunden är ens lilla familj. Vi åt rabarberpaj och drack kaffe och pratade om min älskade skrutta! ♥ så det var en vad jag skulle vilja kalla det en "snyft-fika". Min granne har ju varit Akhelas "andramatte" och hon var så fäst vid henne, så det är inte bara jag som går och känner tomheten.

 

 

På kvällen kom fina Emma och hämtade mig sen åkte vi hem till henne och mös.

Käkade ostbricka och kollade på roliga klipp på youtube, bland annat från "snickeriet".

Underbara människor! Åh vad jag saknar mitt gamla jobb när man tänker tillbaka på vilka sköningar man jobbade med då =)

 

Hade en jättemysig kväll tillsamman!