.

 

 

 

På min första semesterdag måndagen den 9/7 tog jag ett mycket jobbigt beslut, nämligen att ta bort min älskade hund Akhela.

Jag hade sedan ett bra tag tillbaka märkt hur hon förändrats men kände ändå att det då var kontrollbart, men efter ett tag kände jag att det hela började gå över styr!

När man inte längre kan lita på sin hund och hon börjat vakta mig, genom att morra och visa tänder mot andra så kände jag att detta är inte vare sig okej eller något jag kan göra någonting åt. Vetrinärerna jag pratade med menade på att hon antagligen börjat bli dement och bad mig göra allt roligt jag ville göra tillsammans med min hund och sedan återkomma när jag kände mig redo. Jag vari i kontakt med dem vid flera tillfällen och hade jättebra samtal och fick råd, tips och vägledning om hur jag skulle göra. Kändes tryggt att känna att dom verkligen satte sig in i min situation och både stöttade mig och lät mig ta den tid jag behövde innan dagen var kommen att ta beslutet. 

Det tog cirka en månad från att jag ringde dem första gången tills jag ringde och beställde tid.

 

 

Det är skillnad på att ha en hund eller två i familjen, för hundar är jag uppväxt med men jag har aldrig haft en sådan stark och nära relation till dem, så som jag hade till Akhela. Hon var min bästa vän, min bäbis, min stora kärlek och min "familj". Så  hon var inte bara en hund för mig. Hon var mitt allt!

 

Det var inte lätt att fixa detta själv, men jag ville inte ha någon vid  min genom detta.

Ringde och fick en tid samma dag då jag bestämt mig.

 

Sista dagen vi hade tillsammans kändes otroligt lång. Blixtrarna från kameran haglade över henne och jag sög åt mig allt bra jag bara kunde av de sista timmarna vi hade tillsammans innan det var dax. Hennes avslut blev ändå väldigt fint.

 

Hon bor nu i "kott-/pinnland" ett land där det finns obegränsat med kottar och pinnar, som hon ÄLSKADE!

 

Det var en otroligt tung dag och på kvällen värkte saknaden i hela hjärtat. Pratade med min underbara vän Moa i telefon hela kvällen och hon bokade  under samtalets gång en resa till Stockholm åt mig för att jag skulle komma bort och få lite miljöombyte. Så jag städade undan hundgrejjerna hemma och började packa min väska inför morgondagen. Tiden gick fort under kvällen och jag visste ju att de strax där på skulle komma en tid då det var läggdax och jag var livrädd för att gå och lägga mig själv. Det var för tomt! Ringde en vän och frågade om jag fick sova där. Jag som är världssämst att ringa någon när jag verkligen behöver någon i närheten. Men jag ringde. Ångrar mig inte en sekund, och även om jag inte var så social alls, så var känslan av att inte vara själv, guld värd! Så TACK Mange för att du ställde upp!

Det betydde så otroligt mycket för mig.

 

Sov dock inte så mycket den natten för hjärnan gick på högvarv i funderingar om hur jag skulle gå vidare och vissa stunder undrade jag även om jag verkligen tagit rätt beslut. Men hur jag än vred och vände på det, så fanns det ingen annan utväg. Det var det bästa både för Akhela och Mig.