.

I morse tog jag mig en promenix hem.

Och bara känslan av att när jag låste upp dörren och att de inte

fanns någon där inne som vart överlycklig över att jag kom hem

gjorde mig ledsen.

 

Drog igång lite bra musik och började packa och städa för att försöka slippa stanken av ensamhet hemma.

Min fina kollega Missis kom sedan hem till mig och fikade och körde mig sedan

in till centralstationen där jag tog tåget till Stockholm.

 

Resan kändes lång och jag var supernervös för den stora stora staden Stockholm.

Väl framme hoppade jag av tåget möttes av Moa.

Jag gillar inte stora terminaler och allt stressat folk och absolut inte tunnelbanor, men vi tog oss igenom folkmassorna och kom på en tunnelbana som tog oss ut till Kungsholmen.

Herrejävla sicken utsikt bruden hade då! Såg ju hur långt bort som helst!! Helt fantastiskt vackert!

 

 

 

Det var inte bara jag som gillade att glo ut på den vackra utsikten...

 

 

...utan Moas hund Tisma ville också se ut!

 

Vi tog oss en liten promenad och hade med oss några kalla öl som vi satt och sög i oss i kvällssolen och njöt av utsikten ute i värmen. Det var verkligen supernice! Senare på kvällen satt vi och tjötade och drack lite vin sen blev de sova. Kändes inte alls så farligt att befinna sig i den stora staden som jag inbillat mig i så många år!

 

Att få ha Moa i sin närhet är det bästa!

Med henne kan man skratta åt precis vad som helst. Allt kan bli roligt, även om inga andra kanske kan se det

roliga i det vi kan skratta åt. Det är också skönt att känna att man kan må som man vill i hennes sällskap. Är man ledsen, då får man gråta.

Man får heller aldrig nog av att umgås med människan! =)

Älskar dig Måvvah! <3